Scandinavian Mountain Men

Menu

Scandinavian Mountain Men
Recommended reading
Contact
Scandinavian Fur Traders
Discussion
Grade the trade
Getting started
Gallery
PR -2016/2017
News (1)
Articles (56)
Calendar
Trade blanket
Journals
Members

Related

Links
Email a friend
Vote
Create your indian name
Find injun

Journals / Mike's Western Fur Trade Adventure -2014

Dag 18. The adobe hole  2014-07-16

Drog iväg vid 11.. Trist att lämna Todd. Verkligen en hyvens kille. Gör allt för att hjälpa. Fler såna människor, och världen hade sett annorlunda ut!

Med siktet inställt på Cedar City så svängde jag förbi Mc Donalds och köpte kaffe.

Kom till Oliver Mc Closky vid typ 3.. Låter helt otroligt, men han bodde i ett hål i backen! Skulle hämta mina skinn jag beställt, och dra därifrån vidare söderut. Men icke.. Vi snackade, drack öl.. och tiden gick. Drog ut och käka och via en superdeppig bar, så åkte vi.. öhh..hem till hålet. Vi la ut våra bedrolls och somnade tvärt.. alldeles intill hästarna, flugorna, skorpionerna, skalbaggarna och skallerormarna.

Michael Nilsson


Dag 17. The major salute  2014-07-15

Uppe tidigt har blivit standard vid detta laget, så varför sluta nu? Lagade lite bacon, stekt potatis och ägg... och vi hade nog inte tuggat klart förrän vi var tillbaka till läckerheterna i lådorna och grävde!

Då den tidsslukande operationen var avslutad, så skulle mörsaren avfyras traditionsenligt. Den laddades med ett bowlingklot och sköts långt utaba helveeete upp på berget.. Vicken jäävla smäll!

Sen bar det av till Todd och ompackning för sista delen av resan. Så jävla skönt att duscha och lägga sig i en säng!

Michael Nilsson


Dag 16. The bead monger  2014-07-11

Natten var kall.. Uppe innan tuppen, packade, samtidigt som vi tog kort på klassiska Teton-massivet. Åkte till ett annat ställe och fotade. Mycket folk och dyra utrustningar. En del spenderar veckor i väntan på den rätta bilden.

Vidare in till Jackson, Bubbas Bar-B-Q för kaffe och breakfast burritos till frukost!

Tog oss sedan via Hoback Canyon och Green River Valley vidare mot Pinedale och Museum of the Mountain Man. Stannade dock alldeles innan Hoback Canyon och tittade på en omarkerad, överväxt grav, där tre pälsjägare ligger. Året var 1832 då svartfötter gjorde processen kort, då de separerat sig från Wyeth och hans party. En stor hög stenar markerar graven där vi stilla placerade en varsin bukett blommor.. Graven upptäcktes nyligen av Richard Ashburn (AMM och levande legend), som genom att ha studerat journaler spenderat tid att söka efter platsen. Det var känslosamt..

Hade precis kört en bit då vi blev stannade av Highway Patrol för fortkörning.. Haha och jag som tittar på Cops jämt.

Kom äntligen till rendezvousplatsen nr. 6 på min resa! Green River Valley! Här hölls ett par träffar: 1833, 35, 36, 37, 39, 40. Makalöst och tuppskinn sammanfattar min lilla stund där! Småsten? Check!

Vidare mot Pinedale och muséet! Grymt! Gratis entré för oss..! Köpte ett par böcker och for sen till tusenkonstnären och finskättlingen Leo Hakola. Tro mig, han har säkert ett ton glaspärlor hemma! Vi bar fram låda efter låda efter låda, och spenderade ett par timmar grävandes..

Vi campade loss på hans "backyard" och lagade lite mat.. Vi bjöd in hans ständige inneboende, Pappy (Päpi), en 83 årig gammal vapensmed.. Han bodde i en gammal "logcabin" på gården.. och tillverkade flintlåsbössor. Såg ut som om man transporterats tillbaka till 1890 när man klev in genom ytterdörren!

Michael Nilsson


Dag 15. Yellowstone  2014-07-10

Vaknade tidigt. Solen hade precis kommit upp ovanför bergstopparna.. Packade ihop och styrde hästkrafterna mot Yellowstone. Förhoppningen var att se lite vilt; bison och kanske en björn eller två.

Summa summarum så blev det en hel hop bison, tre hjortar, ett par gejsrar inkluderat "Old Faithful", en påse "Swedish Fish" samt en hel skara Amish. Underförstått är ju den fantastiska naturen!

Med siktet inställt på Jackson Hole for vi söderut. Tanken var att få upp tältet då det såg ut att börja regna, dra in till ett rekreationscenter i Jackson, duscha, för att sen inmundiga lite mexikansk föda. Allt inträffade som förutspått förutom portionen på mexkrogen. Låg lite i överkant för min del och jag kunde inte för mitt liv äta upp. Hälften hade räckt. I princip alla gick därifrån med en "doggybag"..

Mycket folk ute! Firande var på tapeten då det var den 4:e Juli.. m.a.o. Independence Day! Shoppade lite och for sen ut till lägerplatsen. Regnet passerade precis över Jackson turligt nog, så allt var torrt. Vi la ut våra bedrolls i gräset, gjorde upp en brasa, gick igenom lite meningar i sign och satt uppe till typ 23. Hörde fyrverkerier på avstånd.. OCH.. "Be bear aware" var återigen mottot, vilket innebar att allt björn-intressant hade stuvats undan..

Michael Nilsson


Dag 14. Buffalo Bill  2014-07-09

Vaknade utvilad. Superskönt med en dusch igår. Fick ur öronpropparna som borrat sig farligt närma hammaren och städet. Snabb ihoppackning och iväg. Vi tog kaffe och frukost på MC Donalds och drog vidare mot Billings, Montana. Tittade på platsen där Immel och Jones massakrerades av blackfeet.. Det är motorväg där idag, och de har sprängt bort mycket av den smala passage det en gång var..

"It was the last day of May, 1823, that the party, twenty-nine in number, arrived at the fatal defile and immediately commenced its passage..[..] The party lost nearly all their property, including horses, traps and some thirty-five packs of beaver, the total loss being estimated at fifteen thousand dollars. Of the party the two leaders and five men were killed and four wounded.."
- H.M. Chittenden

Vadade lite i Yellowstone river.. along the Nez Perce trail.. Hepp!

Mot Cody, Wyoming och "Buffalo Bill Center of the West". Passerade Crow-indianernas heliga "Buffalo Heart Mountain".. Finns beskriven i gamla kartor från 1807-1809 av Colter och Drouillard.. Hmm.. kanske ska passa på att göra min "vision-quest" nu?

Ett absolut fantastiskt museum! Förutom indianavdelningen så finns avdelningar för foto, skjutvapen samt konst. Konstsektionen innehåller originalmålningar av bl.a. Miller..
Började regna utav bara helvete när vi var inne på muséet. Jahapp, det var just typiskt med alla prylarna i det öppna bak i bilen..

Nåja, drog vidare ut och käka.. OCH.. drack en öl; urvattnad sådan samt kolla in ett par antikaffärer. Letade sen rätt på ytterligare en camping: Buffalo Bill State Park. Hängde ut prylarna på tork. Inte så farligt trots allt. Presenningen gjorde sitt. Gjorde lite sign tills det mörkna och kröp in i filtarna. Alldeles mörkt, frisk luft och stjärnklart.. Go'natt!

Michael Nilsson


Dag 13. Three Forks  2014-07-08

Vaknade tidigt trots att kylan uteblivit. Todd var redan igång med frukosten, diabetiker som han är.. Klev upp och hjälpte till samt påbörjade packningen och utförsel av prylar till bilen. Efter avetableringen av lägret skyndade vi oss att säga adjö till de kvarvarande och nyvunna vännerna!

Rullade vidare på vår färd mot the confluence of Three Forks.. Floderna Jefferson, Madison, och Gallatin går ihop och blir "The Mighty Missouri River"..

Stannade vid stället där John Colter lyckades springa ifrån svartfötterna..

Efterlängtad dusch på en camping 5 cm från motorväg, för att sen rulla ut min "bedroll" i mörker..

Michael Nilsson


Dag 11, 12. Rendezvous  2014-07-07

Waugh! Cold nights, kamas, cold streams, smoked braintan, shrub, music, pitch pine fires, whisky, rum, mules, horses, tipis, hobbling, lean-to's, tripods, tradegoods, saddles, quillwork, beads, fishing, books, sign language, famous faces, laughing, bison meat and tongue, wild rice, stories, tales, laced beaver hides, baitbottles, white-tail deer, elk, ground squirrels, SMM-colours, original beaver traps, dogs, muzzleloaders, whooping, beards, wilson knives, colleges, pilgrims and MANY GREAT NEW FRIENDS!

Michael Nilsson


Dag 10. Headin' for rendezvous!  2014-07-06

Började dagen med en kopp kaffe. Sen tog Jim med oss till en lokal restaurang för frukost. Menyvalet blev nåt starkt mexikanskt, "Huevos Rancheros"..

Därefter drog vi vidare mot Dillon och ut på småvägarna. 1 timme på en s.k. "scenic" grusväg.. Fantastisk natur med vackra "meadows and mountains high!"..

Tyvärr regnade det mest hela vägen, och både Rick och Todd trodde att det skulle bli den blötaste träffen i mannaminne.. Nu ebbade det så klart ut då vi anlände, men "blött" är ett alltför handikappat ord att beskriva det hela. Det var snarare mer mångfacetterat.. typ "dyngsurt"!

Första natten i "Big Hole", mitt i Blackfoot country! Bara tanken på att Blackfeet, Nez Perce, Shoshone, Flathead rört sig här, och att Colter, Bridger, Ferris, Drouillard m. fl. kan ha passerat just här, skänker ett magiskt skimmer över det hela! Obeskrivligt!

Michael Nilsson


Dag 8. Packin my gear  2014-07-05

Haha.. Fy fan va skitis ja va inatt! Sov kanske tops 3 tim. Jag var högt upp i Wasatch National Forest och American Fork Canyon. Bear country! Hade tvättat mig totalt ren och lämnat all mat o dylika björn-intressanta grejer i bilen. Kläderna jag har luktar kraftig rök, så tvål och rök-kombo borde göra susen. Vicket hallå de var! Plötsligt börja en annan campare på samma ställe skrika utav bara helvete och försökte sjasa bort en björn. Samma sak två timmar senare. Vid 23.30 var d nån längre bort på en annan camping som sjasade så han tappa rösten! Skam den som ger sig. Kom på att park-rangern som jag pratade med sa: "Can you have your bedroll in the car?" och inte "Do you have your bedroll in the car?".. Big difference! Nåja, somna om och efter en miljon uppvakningar klev jag upp 05.47, rulla ihop skiten o åkte vidare! Hepp!

Efter en kaffe på MC Donalds så var allting lättare. Ganska lätt också att hitta till Todd när man hade GPS. Älskvärda och mycket trevliga! De passar barnbarnet Jack 2 dagar i veckan. Grabben var nog glad med en annan att prata med. For runt some ett jehu. Ena stunden var han där och helt plötsligt hade han öppnat ytterdörren och tagit sig ut..

Todd och jag åkte till en lokal krog, Jims Place, och åt lunch. Köttbullsmacka med potatismos och brunsås.. Öhhm.. Vi åkte och proviantera upp på en välsorterad mataffär, Harmon's. Hittade en kaffeavdelning med en uppsjö kaffesorter. Köpte ett pound "coarse", grovmalet! Perfect för kokkaffe! Gonna run out on second day for sure! Åkte tillbaka, började packa.. Todd gjorde i ordning lime-shrub för r-vous, och dagen förflöt vidare med umgänge, signlanguage-snack, för att sen ta oss till Café Rio, en mexikansk krog för middag. "Yolandas Tamales" blev rätten. Går inte att beskriva, men mycket gott!

När vi kom hem gjorde Mimi en mycket god bananmilkshake medan jag fick klart den civila väskan. Mer snack och AMM-historier inpå sena natten och sen krasha jag i säng! Välbehövligt då jag ej fått så mycket sömn natten innan!

Michael Nilsson


Dag 7. Mountains high and valleys low  2014-07-03

Vaknade ganska utvilad. Stjärklar och magisk natt. Temperaturen sjönk säkert ner mot +7. Bilden är lite annorlunda mot för vad den brukar vara. Vid detta laget brukar David ha en brasa igång och Sebbe grymtar från sin bisongrotta. Jag saknar er.. och en raggsocka. Drog iväg bedrollen 20 meter så jag fick morgonsol. Medan jag tittade på fåglarna som hoppade i och ur granarna så kom Piff springande. "Var e Puff?" frågade jag och han stack som ett ollat troll. Jag nämnde tidigare att allting är större här i staterna. Jag har då aldrig haft så stora "jockemocker" i ögat som nu!

Var säkert kvar på stället i 1,5-2 tim. Så tyst och annorlunda fågelkvitter. Satt säkert i en kvart o kolla på en apstor svart myra.

Körde sen sakta ner och ut ur Nationalparken. Tog mig till en Mc Donalds för kaffe. Den där "large coffee" innehåller säkert 75 cl.

Körde sen närmare Salt Lake City och ett rekreationsområde och tillika nationalpark. Man betalar $6.00 för ett tredagarspass (minimum) och kan sen utnyttja området. Det finns campingar och picnickställen. Jag tog en led som heter "Alpine Route" vilken leder till "American Fork Canyon Station". Makalös utsikt! Höga berg och djupa dalar..

Det finns en regel att inte campa på samma ställe mer än 14 dagar. Och.. de vill gärna att man campar på för ändamålet ämnade platser. Bet mig i läppen, knöt näven i fickan och svor. Åkte helt sonika moloken tillbaks ner till en camping som heter "Salamander Flat" och la ut bedrollen. Hoppas nu bara det inte kommer en svartbjörn eller skallerorm och stör skönhetssömnen!

Michael Nilsson


Dag 6. Camp Summit  2014-06-27

Vaknade tidigt av den gnisslande takfläkten på motellet. Upp och duscha. Trodde jag iaf.. Inget varmvatten i duschen men däremot i handfatet. Blaskade av mig det värsta och drog iväg mot nya äventyr!

Första stoppet var att hitta fjärde rendezvousplatsen. I detta fall var det Burnt Fork, 1825, som kan räknas som det första och inledande i guldperioden som varade 1825-1840. Fenomenet var ett sätt för pälsjägarna att proviantera inför kommande säsong utan att ta sig hela vägen till St. Louis. Idéen var fenomenal och Ashley som iscensatte detta tjänade $50.000 på den träffen. Omräknat i dagens värde så är det nog en hel del. Småsten? Jepp!

Efter detta drog jag vidare.. många skyltar med texten "Scenic Route". Vafaan är då det jag upplever hela tiden? Om inte vägen jag kör på är scenic, så kan inget annat vara det heller! Nåja, kom till en damm som heter Flaming Gorge. Ca 150 meter hög är den ett populärt resmål.. Ska vara väldigt bra fiske där. Aint got nuttin more to say about that place. Not my cup of watered down coffee!

Drog vidare ner till Vernal, Utah och proviantera. Mycket torkat kött har det blivit. Stannade på MC Donalds och tog en stor kaffe, då jag börjat få den där vara-utan-kaffe-huvudvärken. Fin stad. Det finns allt. Där skulle man kunna stanna nån dag faktiskt.

Mitt slutmål för dagen var Ashley National Forest, och jag såg fram emot att för andra gången rulla ut min bedroll! Tog typ 2 timmar upp dit, men det var det värt! Högst uppe på "the summit" á 9100 fot/2770 m! Fan, Sebbe och alla andra bröder och systrar i SMM, nu saknar jag er! Vicket ställe! Kom dit vid 18.45 och ca 17 grader. Alldeles tyst, helt själv, dylliskt och klar, frisk luft. Med min nya skjorta, frockcoat, pucker-vamp mockisar på, och epishemore som huvudkudde så kryper jag ner. Klockan är 20.16 och imorrn ytterligare en National Forest innan jag åker till Todd. Vi ska ju packa och dra upp till Montana för AMM's rendezvous. Men det vet ni ju redan så som jag TJAATAT!

Michael Nilsson


Dag 5. Rendezvous route  2014-06-26

Klev upp tidigt och orienterade mig till sydöstra delen av Riverton där platsen för två rendezvous hölls; 1830 och 1838. Märkligt kändes det, och det ser verkligen inte ut som ut som det måste ha gjort. Angränsande industriområde och utjämnat med småsingel. Detta till trots hålls det årligen ett rendezvous där. Hade jag vetat var det låg och inte kommit dit så sent, så hade jag rullat ut min bedroll där. Behövdes tyvärr också skriftlig tillåtelse.

Hoppa in i bilen med två småstenar från bäcken och begav mig mot dagens andra av tre ursprungliga rendezvousplatser; Lander eller mer känt som Popo Agie. Vem har inte hört talas om lappen som hänvisade till den platsen? Här hölls en träff 1829. Koordinaterna tog mig till en ganska fin plats. Samma procedur: ett foto och småsten sen iväg, no time to waste!

Makalös natur. Från vidsträckta grönområden á la prärie så rörde jag mig sydväst. Gradvis förändrades bilden till mer torrt landskap med sandstensformationer.

Hade knappat in koordinater i gps:en som tog mig till Granger. En liten skitig håla. Torrt, varmt och en massa flugor. Orienterade mig ner bakom nåt industriområde och vidare ut på smal grusväg. Där bredvid en ringlande bäck, så var jag framme. Så här kan det inte ha sett ut 1834! Folk undrade säkert vad jag höll på med som åkte ner dit. Knäppte kort och plockade än en gång småsten till minnesbanken.

Camperna på ett rendezvous var grupperade runt de olika handlarna. Beroende på antalet handlare så kunde en rendezvousplats vara utspridd ett par kilometer. Alltså kan ingen precis punkt kallas för den "riktiga" rendezvousplatsen. Longituderna och latituderna jag går efter representerar den troliga mittpunkten på respektive plats.

Någon timme senare kom jag till Fort Bridger. Många av byggnaderna på plats är kopior. Även Bridgers trading post är en replika av den ursprungliga. Där inne kan man köpa allehanda "foo-fer-aw".. Därmed inte sagt att stället inte är värt ett besök. Tvärtom. Historiskt viktig plats. Bl.a. finns Jim Bridgers skinnväst med shoshone beadwork! Det hålls ett årligt återkommande rendezvous som besöks av upp till tusen personer. Om det är för träffen dom kommer eller för att Wyomings lag om "open container" inte gäller, är svårt att säga. Skulle tro lite av båda..

Min gradering hittills torde vara
1. Museum of the Fur Trade.
2. Ft Laramie.
3. Ft Bridger.

Gick sedan över vägen och tog in på Wagon Wheel Motel. Ja, vad säger man? Ännu ett skabbigt motell.. Denna gång betoning på skabbigt!

Michael Nilsson


Dag 4. Big-ass rock route!  2014-06-25

Kom iväg typ 8 från Scottsbluff på min väg mot just Scotts Bluff. Även detta ett landmärke för emigranterna västerut. Massiva sandstensformationer med en passage kallad Mitchell pass.

Drog vidare västerut mot Fort Laramie. Ett betydelsefullt provianteringsställe för tidiga pälshandeln, emigrationen, guldruschen samt strategiskt viktig för militären som köpte loss det 1849. Makalöst restaureringsarbete har gjorts av Park Services. T-shirt? Jajjemensan!

Åkte vidare mot Independence Rock som fått sitt namn av en välkänd fur trader vid namn Sublette. Han firade datumet 4:e juli där 1830, och det blev som ett viktigt datum för emigranterna. Lyckades man nå landmärket till den 4:e juli, så låg man enligt tidsplanen.

Jag, däremot, låg efter tidsplanen.. Kan tyckas att min lilla Fiat 500 var orsaken men näe, den for fram som en råtta ur en akvedukt! Orsaken var jag själv. Fick lägga band på mig att inte gå runt hela stenen. Onödigt och dessutom typ 1,5 km..

Inte långt ifrån Independence Rock ligger "Devils Gate". Ytterligare ett landmärke för resenärerna västerut. Urinvånarna trodde att det vid stället fanns ett hemskt, vidunderligt monster. Med sina stora horn skapade den en stor reva i klippan. Detta då urinvånarna stod på en avsats ovanför och avlossat hundratals pilar ner på monstret. Dom slog aldrig läger i och kring det stället. Utsiktsstället låg lite fel i förhållande till landmärket och man såg inte riktigt skrevan ;-)

Därefter kom jag till "Split Rock".. Finns inget att säga mer än att det var ett landmärke.

På min väg därifrån, och sista biten in till Riverton, som var mitt slutmål denna dag, så råkade jag in i världens oväder. Såna regndroppar har vi inte i Sverige! Allt är större här; regnmoln, bilar, människor, natur, jordgubbar, köttbitar, körsbär, husvagnar, sängar, vägar m.m..

Michael Nilsson


Dag 3. Thunder and Lightning  2014-06-24

Packade ihop och åkte mot ett av dagens mål: Wounded Knee Battlefield. Varför det heter "Battlefield" vet jag inte, det var ju en massaker.

När jag körde söderut, men fortfarande var i utkanten av Custer State Park, så dök de upp. Bisonoxar överallt. Vid sidan av, och PÅ vägen. Här hade jag betalat för att se bison o allt jag behövde göra var att INTE ta den "garanterade-se-djur-vägen"!

Nåja, känslan var speciell när jag kom in på Pine Ridge Reservatet. Grönt och frodigt, och man kan inte undgå att undra hur de förr i tiden hittade i detta vidsträckta område bland alla böljande kullar av gräs.. Varför heter det "Bad Lands"? Är det för att misär och nedgågna trailers är intrycket? Definitivt ett u-land i ett i-land.

Jag körde fel, vilket var tur, för då hade jag inte fått se det jag såg. Kom in i en övergiven håla: "White Clay".. Det låg 2 aspackade indianer alldeles intill vägen och sov. Det satt en lutad mot en husvägg och tog sig inte upp. På husväggen hade de sprayat "DEATH WHITE MAN". På en lastkaj satt 5 st. och söp. Fick ögonkontakt med en som var yngre än jag. Tragisk hålögdhet i den blicken.

Kom fram till Wounded Knee och slogs av synen av förfall. Verkar som om underhållet negligerats de senaste 30 åren. Vägen upp till monumentet var knappt farbar och skillnaden mellan olika historiska platser är slående. När det gäller urinvånarna så krävs det att någon privat finansiär och eldsjäl driver på. Det märks att staten inte har nån som helst önskan att bidra och göra upp med sitt smutsiga förflutna.

När jag skänkt stället och gravarna en tanke, så begav jag mig till bilen. Jag såg då en bil körandes upp till monumentet och mot mig. Ur kom tre indianer varav en kom fram till mig och sa: "Hey bro.." Jag sa: "Hey.." Han fortsatte med: "You wanna buy a necklace made by a Native American..? It's beads and carved bone.." Jag sa: "Yeah, sure.. what price?" Han sa: "25 bucks.." Jag sa: "Oh man, I aint got that kinda money.." Han kontrade med "20!" Jag sa: "I can give you what I got in my pocket.. it's all I have.. 13 bucks.." Han gav mig ett annat halsband. Jag tog emot det, och tog honom i hand och sa: "Thanks.." Han såg mig i ögonen och sa: "Thunder and lightning.."

Denna delen av min resa berörde mig mycket. Så mycket uppgivenhet och misär. Övergivna av ett land som dom egentligen inte vill vara en del av, men blev påtvingade i.. Ord som "Battlefield" då det var en massaker och "Reservation" bidrar ju inte precis till helandet.

Med gråten i halsen styrdes kosan mot Chadron och "Museum of the Fur Trade". Galet! Kan ej beskrivas. Fokus på just "Fur Trade" och ca en miljon originalprylar. Bara flintlåsbössorna var värt trippen. Ett gediget arbete på platsen av en ursprunglig "Trading Post", som för övrigt fanns kvar. Jag bor i fel land!

1,5 timme senare och 3 yards autentiskt 1810-tyg i näven, så begav jag mig mot ett annat stort monument: "Chimney Rock". Ett betydelsefullt landmärke för expansionen västerut. You can see it for miles!

Därifrån åkte jag in till staden "Scottsbluff" och letade rätt på ett sjabbigt motell. Tänkte inte ligga ute då det tydligen är skallerormar överallt. Behövde även en hel natts sömn. Tur att det låg en bibel i byrålådan. Glömde min.

Michael Nilsson


Dag 2. Black Hills  2014-06-23

Hotellet var ok, men frukosten á la "continental" kunde jag varit utan. Tog kaffe, eller ja, färgat vatten och ett äpple.

Checkade ut och for mot Fort Hays. Kan inte finnas nån på denna planeten som sett "Dansar Med Vargar", som inte berörs av fort-scenen. T.o.m. kulhålet i fönstret kan ses. Komplexet med tillhörande byggnader flyttades från inspelningsplatsen på prärien till nuvarande plats.

Ok.. been there, done that, got a t-shirt! Åkte vidare mot Mount Rushmore. Stannade alldeles innan i Keystone; ett litet turistställe som ligger väldigt pittoreskt och köpte kaffe. Blev en trippel espresso denna gång! Mycket turistprylar och motorcyklar. Sturgis 64:e års "ride" går av stapeln i början av augusti, och Black Hills översvämmas av motorcyklister utan hjälm.

Rushmore var snabbt avklarat. Tog dom obligatoriska bilderna och begav mig mot något av det viktigaste denna dag, nämligen Crazy Horse Memorial Center. Fantastiskt livsverk som drivs vidare och möjliggörs av privata donationer samt alla vanliga besökare. Alla pengar går oavkortat till projektet. Projektet är pågående och kommer bli världens största staty som har karvats och sprängts fram ur ett berg av granit. Betydelsen av detta monument för urinvånarna är obeskrivligt. Makalöst.

Fortsatte sen till Custer State Park. Ett vackert naturområde som hyser runt 1000 bisonoxar! Betalade inträde och körde den s. k. "Wildlife" rundan som skulle garantera bison. Ingen jävla bison syntes, men däremot ett antal åsnor..

Tog in på en camping aptrött o rullade ut min bedroll. Läste lite och skrev dagbok. Varmt och fortfarande med jetlaggen märkbar, somnade jag. Sov kanske totalt 4 timmar. Första tanken då jag vaknade titt som tätt var: imorrn blire motell!

Michael Nilsson


Dag 1. Westward! Ho!  2014-06-22

Började bra med en oförutsedd taxikostnad på 900:-!
Bytet i London var inte så lyckad. Jag anlände nämligen till London City Airport och anknytningsflyget skulle gå från Heathrow. Detta resulterade i 1,5 timmes vansinnesfärd genom London för att hinna.

Min Nigerianske chaufför var ytterst trevlig och hade ett agressivt körsätt, vilket jag gillar. Han hade mångårig vana i storstadstrafik och det syntes. Varje tillfälle som gavs utnyttjade han. Minsta tveksamhet av övriga trafikanter resulterade i makalösa filbyten och omkörningar. Under den korta tiden som färden ändå tycktes vara så behandlade vi ämnena religion, barnuppfostran, egentid, gängrelaterad kriminalitet, festande, rasism, girighet och mänskligheten i övrigt, terrorism, sport, resande samt barbeque.

Väl framme på Heathrow så hade jag en kvart på mig att checka in och ta mig till gaten. Hade endast fått i mig 1 dl äckligt sockrade flinger på flyget till London och var vid detta laget hungrig som en gnu. Hade inte haft tid att överhuvudtaget hitta nåt att äta.. Hann precis till gaten innan dom stängde.

Flyget till Dallas Fort Worth tog 11,5 timme och förflöt utan problem. Den goda maten och glaset vin gjorde att jag slumrade till en kvart. Kollade på Jack Ryan och 3 avsnitt av Family Guy.

I Dallas möttes jag av 33 graders värme och uppskattar nu verkligen luftkonditionering. Fick ta av mig skjortan o byta till annan t-shirt då den var helt dyngsur.

Inte finns det nåt att äta heller. Subway fick jag tips om, men det är ingen höjdare. Köpte en kycklingbaguette och kaffe på Starbucks. Faktiskt gott kaffe där.

Det visade sig att flyget till Rapid City var försenat 3 timmar p.g.a. nåt tekniskt problem. Detta innebar stora problem för mig, då jag kom dit vid 24.00 istället för 20.30. Var hämtar jag bilen och hur kommer jag till hotellet? Är det öppet dygnet runt? Skit!

No worries. Fick bilen och utan gps:en hade jag aldrig hittat! Loggade in på rummet och duschade. Krascha i säng och fick totalt 4 timmars sömn.

På planet satt jag för övrigt bredvid en kille som bodde med sina föräldrar ca tre timmar norr om Rapid City.. Han gick på high school och hade varit på klassresa till Costa Rica. Skolan har ca 100 elever och i princip alla har föräldrar som livnär sig som bönder. Han berättade om sin norska ådra och ska nu efter att ha träffat en svensk, ta tag i släktforskandet.
------------
Skriven av Micke, upplagd av

Sebastian Scheler


© Copyright 2006-2016 | 1572918 pageviews since start 2006 | Sign in