|
Menu
(0)
(65)
Related
|
Articles / Winter Trek -2011
Published: 2011-02-12
Category: Camps, Treks & Adventures
21 Januari 1757 så överföll 150 franska soldater och fransk allierade indianer under befäl av kaptenerna DeBasserode och LaGranville 73 soldater ( de s.k Rogers Rangers) underbefäl av kapten Robert Rogers.
Anfallet skedde 8-9 km väster om Carillon ( Ticonderoga).
Den händelsen blev senare känd som ”The first battle on snowshoes”.
Målet med denna trek var inte att överfalla några fiende soldater (är för tillfället lite brist på sådana) men väl att verka i vintermiljö, färdas på snöskor ett antal kilometer med packningen på tobogans (släde, se bildarkiv), slå läger och eventuellt spåra hjort och vildsvin.
Allt detta självklart med så autentisk utrustning som det bara är möjligt. Upplevelsen av -10 grader och snö torde vara densamma 2011 som 1757….??
Fredag 21/1
Under förmiddagen så packade två förväntansfulla SMM-bröder (Mike och David) sin tobogan för att påbörja vinter äventyret, temperaturen höll sig runt trivsamma -5 grader.
Bedrolls och haversacks m.m. bands fast på toboggan och på kroppen behöll de tappra två endast elddon och beväpning.
Då färden till sin början skulle gå över en vindpinad sjö så valde vi att snöra fast även snöskorna på toboggan. Äntligen på väg!
Efter någon kilometer på sjöisen så var det dags för helgens första, dock inte sista, kritpipstopp/rökarpaus. Sittandes på en toboggan med solsken i blick och med trevligt sällskap…nåja…så smakar det bra.
Några kilometer senare så skymtade vi den skogsklädda halvö vi planerat skulle utgöra bas för första nattens läger.
Väl framme så började vi förbereda lägret. Då en fallande temperatur anades så fick vedsamling hög prioritet. En tripod är också ett måste, den får dubblera som torkställning och kök… Vi bestämde även att prova att använda vass som isolerande golv i vårat lean-to. Vi ordnade även fyra stycken slanor att använda när en något sen Sebastian skulle dyka upp med sitt A-frame som skulle agera lean-to.
Via röksignal så meddelade våran saknade broder att han tagit sig till anvisad mötesplats så vi gav oss iväg i halvmörkret genom skog och över is för att möta upp och visa fram till lägret.
Vårt skärmskydd restes snabbt och en gryta på älgkött, riktigt vildris och torkad svamp sattes att puttra över elden. Medan nattens stjärnhimmel strålade så röktes det kritpipa, pratades och skojades på sedvanligt SMM-vis. Och som vanligt är det märkligt vad fort ögonlocken blir tung när man är ute i skogen, så det var bara att kapitulera och krypa ned i bedrollen.
Lördag 22/1
Av någon outgrundlig anledning så är det alltid indianen i sällskapet som vaknar och är uppe först…(liten…hmm...blåsa enligt Mike, något mindre lat enligt indianen själv).
Indianen (David) ordnade så att elden kom igång och slutligen vaknade även de två sovande blekansiktena. Det kan vara lämpligt att nämna något om frukost här. Det vi nästan alltid gör är att ta till lite extra när kvällsmålet lagas. Resterna blir helt enkelt frukost, förstärkt med lite stekt fläsk (flottet hälls i grytan, fett behövs i kylan) så står man sig länge.
Efter frukost så bröts lägret och vi packade återigen våra tobogans. Dessa lämnades för stunden i en caché (gömma) då en fingerad jakttur stod på programmet. Vi snörde på oss snöskorna och vandrade ett par kilometer till en liten skjutbana vi fått låna. Flintlåsskytte är något som, låt oss säga kräver en del träning…
Efter den lilla skjutövningen var det dags att fortsätta vår färd vidare ut i vildmarken, med fara för eget liv och med ständig risk att bli överfallen av rödrockar och andra typer. När vi gått en stund så mörknade himlen och det blåste upp. Snart så vräkte det ner snö och blåste rejält. Capote på!
Under eftermiddagen passerade vi en betande hjort på lite håll och Mike transformerades omedelbart till Nathaniel Poe… (Hawkeye i ”Den siste Mohikanen”). Något senare så hittade vi en lägerplats invid en skogssjö. Vi byggde upp lägret mellan två stora flyttblock som fungerade som extra vinskydd och värme reflektorer.
Efter vedsamlande och andra lägersysslor så var det onekligen dags att höja energinivån i kroppen något. Sebastians delikata pemmican fungerade utmärkt!
Sedan var det dags att prova lite riktig viltspårning. Vi följde de ganska tydliga spåren av ett vildsvin uppför en liten bergssluttning och plötsligt brakade det till och en ganska stor sugga rusade förbi. Vi fortsatte vidare i skogen med bultande hjärtan en liten bit tills vi förstod anledningen till att hon rusat förbi som hon gjorde. Suggan hade precis grisat! När vi såg att vi varit nära att gå på sugga med kulting så lämnade vi snabbt platsen. Arga vildsvin är inte att leka med.
Tillbaks i lägret så var det hög tid att laga kvällsmat och som så ofta förut så bestod den av gryta på kött och vildris. Den ena av våra toboggans fick även agera vedtransportör vilket fungerade alldeles utmärkt. Dagens lilla snöoväder hade dragit bort, himlen klarnade och därmed så sjönk temperaturen något ( drygt -10 grader under natten fick vi senare höra).
Ett pipstopp och en diskussion senare så var det återigen dags att ordna till bedrollen. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att vara torr om fötterna när man bäddar ner sig för natten. Häng blöta mockasiner och fotlappar på lagom avstånd från elden så att de torkar långsamt.
Några vedbitar på elden och så var det bara att låta ögonlocken falla ihop.
Söndag 23/1
Söndagmorgonen bjöd på ett fantastiskt vinterväder! Elden var snart igång och vi kunde värma våra något nattstela kroppar med lite gryta och en mugg kaffe. Sedan var det tyvärr dags att bryta lägret för denna gång.
Ganska intressant att utföra alla sysslor med snöskor på…men när man slutar tänka på dem så rör man sig ändå förvånansvärt smidigt.
Efter att de två tobogans var packade så började vi färden tillbaks till den s.k civilisationen. Det kan vara värt att nämna ett par saker angående toboggans. De är otroligt terränggående, dock med en liten svaghet: sidolut… när vi drog fram slädarna i kuperad terräng så får man hjälpas åt ibland för att undvika att tobogan stjälper åt sidan. Det är även ganska bra att använda ett s.k tail rope, ett rep, sash eller något fäst i bakändan på toboggan. Då kan bakomvarande eller en själv lätt bromsa i utförsbacke. Det kan bli ganska dråpligt att bli omkörd av sin egen toboggan…
Nåväl, vi klarade oss ut ur den ganska kuperade skogen någorlunda helskinnade, förutom Mikes snöskor, och ut på samma sjö där färden börjat på fredagen. Det var en kanonfin vinterdag och eftersom äventyret snart var över för denna gång så var en sista kritpipstopparpaus absolut növändig!
Några få kilometer senare så var denna tre dagar långa tingelingstund tyvärr slut. Längtar ut redan!!!!
Sammanfattningsvis så kan man säga att det fungerar utmärkt att trekka i våra historiska munderingar. Människan har en alldeles fantastisk förmåga att anpassa sig (och kroppen). När man kommer hem så känns det garanterat onödigt varmt hemma….
Så hugade intresserade skall absolut prova att ge sig ut vintertid. Det är en fantastisk upplevelse! Var dock väl inövad med din flinta och eldstål. Se även till att ha sytt åtminstone två par mockasiner och ha med extra fotlappar. Glöm inte mössan…
För funderingar och frågor om uttryck och tekniker så vill jag hänvisa till vårt artikelarkiv bl.a. och alla är hemskt välkomna att höra av sig.
The powder is soaking wet!!
Vid pennan
“He who humps in sacred place” a.k.a. David
|
|
|