Scandinavian Mountain Men

Menu

Scandinavian Mountain Men
Recommended reading
Contact
Scandinavian Fur Traders
Discussion
Grade the trade
Getting started
Gallery
News (2)
Articles (58)
Calendar
Trade blanket
Journals
Members

Related

Links
Email a friend
Vote
Create your indian name
Find injun

Articles / Trails Through the Dark Forest -2010

Published: 2010-06-05
Category: Camps, Treks & Adventures

Datum: 20-23/5-2010.
Plats: Sörmlandsleden, Strängnäs R-vous.
Deltagare: David och Mike.

Trails through the dark forest - A journey by foot, 2010.. Smaka på det upplägget! När vår och sommar är i annalkande så gör sig även förhoppningen om årets primitiva och ultimata "trek" påmind.

S.M.M. tolkas i vissa avseenden som "Sado Masochistische Men", då vi aldrig lägger mockasinerna på hyllan. Mockasinväder delas av oss in i kategorierna "bra" och "lite sämre", året runt. Vi har ju redan hunnit avverka en del detta år, men våren är speciell.

Detta år är det extra speciellt då S.M.M. har en ny medlem, David, som fyller ett efterlängtat tomrum. Hädanefter blevo de två ur gruppen som fascineras av "The French and Indian War, 1754-63".

Planering.
Pupillerna var lite större än vanligt då planerna började ta form. Området söder om Strängnäs skulle alltså under 3 dagar i maj få agera skådeplats för en något udda händelse; en s.k. primitiv "trek" där det genomgående ledordet var: "Travel-Lite-R-Us". Tanken var att så långt som möjligt under vår vandring fokusera utrustning och proviant på 1700-talets mitt, i det så kallade "Upper Great Lakes" området.

När man planerar en sådan här "trek" så kan man antingen besluta sig för att ta dagen som den kommer, d.v.s. att ta sig från A till B utan några som helst betänkligheter.. ELLER.. så skapar man sig en "plot", ett iscensättande av en 3 dagars fantasieggande, något så när historisk händelse.

Visualisera detta: Året är 1759. Sedan 5 år tillbaka så rasar ett krig mellan franska och brittiska trupper. Detta var under en tid då man lätt kunde gå vilse i skogarna och då naturen och indianerna fortfarande var mäktigare än den vite mannen.
En fransk trapper/coureur de bois/militia som kommit på villovägar slår följe med en krigare ur Ottawa-stammen, allierad med just fransmännen vid denna tid, och på väg mot Fort Michilimackinac. Som i detta fallet får symboliseras av slutmålet, d.v.s. träffen i Strängnäs.

Torsdag 20/5: Preparations and travel.
Efter mycket om och men så möttes vi äntligen i skogarna söder om Strängnäs. Varför återstår det tusen saker som borde åtgärdas precis innan avfärd? Nåja, väl framme och i sedvanlig och sann S.M.M.-anda, så utbyttes en del presenter. David förgyllde sitt öra med en ny "ear-bob" och i utbyte så fick Mike möjlighet att fylla på packningen med "brick-tea" och bivax. Därefter gjorde vi en liten proviant- och utrustningskoll innan det bar iväg.

Trekken började vid en gammal 1700-tals kvarnruin med tillhörande bäck. Inspirerande miljö är det minsta man kan säga! Fick oss att på en millisekund unisont utbrista titeln på en av Robert Griffings målningar: "What happened here?". Vi föjde bäcken genom lummig lövskog ett par kilometer. Vinterns snöväder hade gjort stigen mer eller mindre ogenomtränglig med brutna träd och buskar. Vi följde bäcken i sakta mak och fick vid mer än ett tillfälle se "signs of beaver".

Vandringen fortsatte in på Sörmlandsleden, vilket var tur.. Vi kände båda för lite mer utrymme och framkomlighet. Förstår nu varför Rogers Rangers kapade av piporna på sina long land Brown Bess! Området vi valt (inte fransmannen då, han var ju bara vilse) att vandra i var fantastiskt; stigen vindlade fram och tillbaka över små berg och mellan pittoreska sjöar. Det var verkligen inte svårt att falla in i rollen av våra "personas".

Efter någon timme så kom vi fram till en liten skogssjö (Lake Huron?) där vi helt enkelt var tvungna att stanna och stoppa kritpiporna och ta en stilla rök. Vi åt även lite nötter, torkat kött och bär. Ytterligare någon timme senare, så nådde vi fram till den sjö som var tänkt att vara kvällens mål.
Vi letade upp en udde där vi hittade en utmärkt lägerplats. Mjukt ris att ligga på och god tillgång till torr ved. Den fantastiska utsikten över sjön och omgivningarna gjorde inte platsen sämre.

David som är "the greenhorn" fick äran att göra upp kvällens eld. Vi provade att trycka in tindret i en rulle av lite näver att hålla och blåsa i. Rekommenderas! Fungerar utmärkt!
Som beskrivet inledningsvis så var en del av målet med denna "trek" att hålla en kost som var snarlik det som åts runt Great Lakes-området. Torsdagens något sena middag bestod av en förrätt med lite "jerk", torkade tranbär och vatten, samt en aptitretande huvudrätt bestående av halstrad lax, majs och vildris.

Mörkret föll och snart halvlåg vi runt elden och pratade fram och tillbaka om utrustning och de kläder vi använder. Sakta slumrade vi in till storlommens spöklika rop.

Fredag 21/5: Enroute to Native village.
Vaknade till ljudet av storlommen! Denna fredags morgon bjöd på vackert väder och lätt ömmande axlar och fötter. Frukosten bestod av ris som sparats från kvällen innan, och tillsammans med laxen, "jerk", torkade bär och granskotts-te så laddade vi batterierna inför dagsetappen. Vi fyllde på våra "cantines" med kokt sjövatten och bröt sedan lägret. Riktningen för denna dag var nordlig.. eller för att fritt tolka en välbekant filmkommentar: "We kinda face to the east and real sudden like turn left".

Dagen med dess solsken var som gjord för att ta täta pipstopparpauser och njuta av otroligt vacker natur. Vid ett tillfälle satt vi på en klipphäll och studerade skräddarna som försvann den ena efter den andra. Riktiga mumsbitar för hungriga abborrar.

Framåt sena eftermiddagen så hittade vi en fin plats invid en sjö som fick bli våran campsite för resterande dagen och natten. Dagsetappen hade varit varm och vätskekrävande, och vi tog oss ett dopp och en liten välförtjänt mikro-vila innan vi gav oss ut på ett "hunting party". Vi "cachade" packningen och tog med det mest nödvändiga; vatten och vapen. Vi spårade hjort och vildsvin i ett par timmar innan vi återvände till lägerplatsen. Vi letade ut en lämplig sovplats i blåbärsriset, elden tändes och därefter väntade vi på att vattnet skulle kokas för att dämpa den värsta törsten. Otroligt vad mycket man dricker då det är varmt. Viktigt att hålla koll på vätskebalansen! Drick ofta. Är du törstig så har det gått för långt. Kontrollera färgen på urinen. Om kraftigt gul - fyll på! Om vätskan är klar - Du e ok! Den alltför sena middagen bestod av vildris, salt, peppar, vildlök, "jerk", nötter och torkade bär (tranbär och blåbär) och äpplen. Ned med allt i lämpligt kärl och koka på glöden. Tiden går sakta då man är hungrig!

Man kan säga så här: med ca 20 km i benen/fötterna/axlarna och sittandes på en berghäll vid en sjö i solnedgång, så smakar det delikat.. trots att det luktade som blöt hund!
Medans mörkret återigen sänkte sig så rörde sig kvällens diskussion åter bl.a. om hur förträffligt det faktiskt är att vandra i "soft-sole moccasins". Vi pratade även om vad man kan göra för att ytterligare minimera packningen.
Vi kom även in på ämnet "infanterield" och att man kanske någon gång skulle skölja höftskynket. Här följde en fri tolkning av ytterligare en filmkommentar från en välkänd film inom sällskapet: "Why is he loosing his breech-clout? Too easy to track, it can be smelled for miles!".. Efter en stund så började våra ögonlock bli ganska tunga. Vi kände båda att det var dags att "krypa till kojs".. och somna till vår/försommarnattens alla ljud, av vilka det mest tydliga var mygg!

Lördag 22/5: Arrival at the Fort.
Vaknade utvilade, trots det ihärdiga surrandet av myggor hela natten. David lider fortfarande lite av sviterna av en förkylning från helgen innan. Vi värmde resterna av grytan som tillagats föregående kväll. Tillsammans med björklövs-te så var det en utmärkt frukost som både värmde och mättade våra utsvultna magar. Vi passade på att försöka oss på ett brödbak med hjälp av majsmjölet vi burit med oss. Majsmjöl, vatten, salt, torkade tranbär och torkade blåbär blandades ihop till en lite tjockare kaka som stektes i ister. Smakade inte helt tokigt och vi fick nog vår beskärda del av den dagens fettreserv. Vi insåg dock att lite mer research vad gäller bakning av tidstypiskt majsbröd krävs, såvida inte tacos, enchiladas och tortillas står på menyn.
Vi fyllde våra "cantines" med kokt sjövatten och satte av med siktet inställt på en varm dags vandring i underbar natur. Göken som vi hört sen dag ett tycktes vara i exakt samma riktning och med exakt samma avstånd från oss hela tiden. Västergök, my ass! Den där sitter österut, I tell ya!

Denna dagsetapp bjöd på lite mer vågat och varierat underlag. Dränkta landgångar på 2-300 meter svalkade våra fötter och därigenom oss. För att inte komma fram till Strängnäs under sen kvällstid, så beslöt vi oss för att korta av vandringen något. Snåriga buskage, myrar och branta strandkanter fick stå tillbaka för 3-4 km skogsväg.

Var är allt högvilt? Vi såg massor av spår och spillning! De hade naturligtvis känt lukten och hört allt skramlande på mils avstånd och säkrat avståndet ytterligare. Vi såg dock tjäder och orrar i flykt, och för att citera en god vän och tillika S.M.M.-medlem, så yppades på bred småländska: Ja, men spänn bågen då! Skjut den djävulen!

Märkbart skön var känslan hos oss båda då vårat något moderna transportmedel som skulle ta oss de sista två milen in till Strängnäs siktades. Samtidigt var det väldigt vemodigt då det nu var nära slutet på denna "trek". Vid ankomst till Strängnäs, så hade David varit förutseende nog och sänt röksignaler till en god vän som välkomnade två något slitna vandrare med varsin iskall pilsner.. Säger bara: Krister, du är för evigt välkommen vid vår brasa!

Efter lite minglande och skjutande så var det äntligen dags för ett välförtjänt och fantastiskt välsmakande mål mat i glada vänners lag. Samtidigt så tillredde vi en gryta som skulle sparas till frukost nästkommande dag. Ingredienser i den? Exakt samma som övriga dagar..

Kvällen fortsatte med historier, skrävlande och lite öl. Vi hann även med ett par whiskey innan det var dags för "bedrollen".
Trots enträgna inviter från vänner runt om i indianbyn, så bestämde vi oss trots spöregn att sova under bar himmel. Vi säkerställde alla kanter på "tarpen" så inget vatten skulle rinna in. Rätt skön känsla att likt en kokong ligga nedbäddad och inlindad i ett vattentätt skydd, och samtidigt höra regnet smattra någon centimeter från ansiktet.

Söndag 23/5 Relinquishing the Fort.
Vaknade hjälpligt torr trots ihärdigt spöregn hela natten. "Tarpen" hade fungerat klockrent om man inte sabbat "inställningarna" genom att röra sig i sömnen.
David vaknade däremot blöt kring midje-området. Han var väl pissnödig under natten och orkade bara inte ta sig ut i regnet.. Tolka det som ni vill, han är ju indian trots allt och gjorde bara som de hade gjort.. Nära till hands så har vi ytterligare en kommentar från vår favoritfilm för att beskriva situationen: "They are a breed apart and make no sense! Don't try to understand 'em, and don't try to make 'em understand you..".
Nåväl, som den omtänksamme krigare han ändå är, så tände han en eld i regnet och satte "the kettle" på värmning. Grytan som tillagats kvällen före smakade förträffligt. Därefter blev det ihoppackning och en massa "Au revoir".. Kan ju inte kliva ur rollen riktigt ännu!?

Vid hemkomst så visade det sig att vi bägge fått varsin fästing. Ruskiga historier har berättats om dessa kryp, vilket fyller en med avsky att se dom "festa loss" på kroppen.
Vaccinera er mot TBE och ta med, som vi gjorde, en fästingborttagare köpt på apoteket. Givetvis nedpackad i tidstypisk container.
Här vore det på sin plats att en gång för alla, byta termen "Hade det funnits, så hade dom haft det.." mot "Man ska inte riskera hälsan för hobbyn..".

Under samtalen och utvärderingen som följde och fortfarande följer denna trek, så ställs som vanligt frågan: "Vad och hur toppar vi nu detta?".
Ähh, sommaren har ju bara börjat.. o nästa gång.. Då jävlar blir D!

Learnings.
- Mockasiner är ytterst bekvämt och ett högst civiliserat sätt att gå barfota.
- Bröd tillverkat på endast majsmjöl jäser inte.
- Det tar evinnerlig tid att torka frukt.
- Ljummet, kokt sjövatten är inte gott en het sommardag.
- På tok för mycket packning.

Fraser som användes:
- Den gubben går till den gubben.
- Väen-pää.
- Ottawa, two francais.
- Non, ne pas possible!
- What happened here?
- Ja, men spänn bågen då. Skjut den djävelen.
- My powder is soaking wet!

Förtydligande:
Bedroll: Sovsäck bestående av "tarp" och favorit-filt.
Brick-tea: Formpressade bitar av te.
Cache: Gömma. Från franskans "Cacher".
Cantines: Vattenflaskor.
Earbob: Örhänge i s.k. tradesilver.
Greenhorn: Nybörjare.
Hunting party: Jaktlag.
Infanterield: Skavsår högt upp på insidan av låren bl.a.
Jerk: Torkat kött.
Kettle: Kittel.
Persona: Antagen identitet av person från vald period.
Tarp eller tarpauline: Vattentätt canvastyg.
Trek: Lång, hård etapp till fots.
Vilken film?: Siste mohikanen förstås, va trodde ni?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid pennan,
/Mike & David
© Copyright 2006-2016 | 1732367 pageviews since start 2006 | Sign in