Scandinavian Mountain Men

Menu

Scandinavian Mountain Men
Recommended reading
Contact
Scandinavian Fur Traders
Discussion
Grade the trade
Getting started
Gallery
PR -2016/2017
News (1)
Articles (57)
Calendar
Trade blanket
Journals
Members

Related

Links
Email a friend
Vote
Create your indian name
Find injun

Articles / Beads, beads, beads

Published: 2009-02-09
Category: Fur Trade and Early Frontier Material Culture

Författare: Mike Nilsson

Glaspärlor i alla storlekar var förr i tiden en viktig handelsvara; en valuta vars ingredienser var lika hemliga som tekniken att framställa dem.

Då som nu var det ett medel för utsmyckning; och till skillnad från idag så var det också en symbol för rikedom, och i många fall förknippade med vidskeplighet
.

De största kvantiteterna glaspärlor exporterades till Afrika och Nordamerika, och det mesta som finns att tillgå idag, är de som ursprungligen exporterades till Afrika.

Det är sällan man idag lyckas återskapa de gamla färgerna exakt. För att få den röda nyansen så använde man sig av guld. Idag finns det både enklare och billigare substanser tillgängliga. I övrigt så var det ett mycket skickligt hantverk, som idag återuppstår, då efterfrågan på handgjorda pärlor är stort. Prismässigt så kommer du ofta att finna de nytillverkade vara dyrare än de gamla.

Historik
Pärlor i olika material har tillverkats i över 40.000 år, men det var inte förrän Européerna började massproducera som saker och ting började hända. Det mest intressanta och viktiga kapitlet spänner över tiden från renässansen till 1900. Under denna tid så har den västeuropeisk-tillverkade glaspärlan blivit den mest vanliga och vida spridda i världen.

Mellan 1300- och 1600-talet så blomstrade glasindustrin i Italien, och Venedig blev världens ledande inom denna genre. Detta var också kolonialiseringens tid, och betydande mängder pärlor skickades till bland annat Afrika, där man mot dessa glasbitar bytte till sig guld, elfenben och slavar.

Européerna hade som mål att totalt maximera vinsterna och enligt en rapport från 1632, så var återbäringen hela 1000% på en investering!

Detta medförde ett stort intresse av andra stormakter att få sin del av kakan. Glasbruk uppfördes i Holland och Frankrike, och stor vikt sattes på att utreda italienarnas framställningsteknik och recept. Verktyg smugglades ut och många glasarbetare lockades att avvika. Det här upprörde den Venetianska republiken, som skickade ut hot om fängslade släktingar och senare avrättning som följd om de inte återinställde sig.

Pälshandeln och trade-beads i Nordamerika
Det enkla momentet att blanda i lite kobolt för att få glaset blått hade oanade effekter i Nordamerika. Från 1700- till början av 1800-talet, under den så kallade pälshandelsperioden (fur-trade era) så byttes stora mängder glaspärlor mot bisonhudar och bäverskinn.

Glaspärlor var tidigt viktiga i pälshandeln i och med att de var kompakta och icke utrymmes krävande. Därigenom var de lätta att att transportera i betydande mängder.

Efterfrågan på vissa färger och typer av pärlor varierade dock stort och skillnaderna kunde vara enorma bara mellan angränsande stammar.

Handlarna lärde sig snabbt vilka pärlor som var eftertraktade och vilka som var onödiga att bära med sig. Storleken och dekorationen var viktig, men viktigast var nog färgen. Det märkte inte minst bl.a. Lewis & Clark då de träffade indianer som var motvilliga att byta till sig något annat än blå pärlor.

Den röda pärlan med vit kärna som är känd som "white-heart", eller "cornaline d'aleppo" hade ett värde av 6 st pärlor/bäverskinn. Detta visar på hur högt indianerna värderade vissa glaspärlor. Det visar även på vilken fördel handlarna hade gentemot indianerna då ett sådant bäverskinn i sin tur gav 6-8 dollar.

Väldigt tidigt i handeln så tog Spanska missionärer med sig framförallt 2 typer av pärlor. Dessa var "chevron" och "nueva cadiz". Den senare döpt efter arkeologiska utgrävningsplatsen i Venezuela där de först hittades.

Från 1500-1700 så var de huvudsakliga glaspärlorna som kom till Nordamerika av Venetiansk härkomst och dragna (se tillverkningsprocessen nedan). De som initialt byttes i betydande kvantitet var svarta, vita och blå. De var billigare att producera än röda och gula vilket resulterade i en högre vinstmarginal. Den svarta och vita glaspärlan liknade i stort den vita och lila färgen som högaktades i "wampum" (den mest betydelsefulla snäck-pärlan i Amerikansk historia).

Fransmännen introducerade de mindre "pony-beads" i slutet av 1600 runt "great lakes" regionen. Namnet kommer från att de transporterades via häst (ponies).

Vanliga pärlor på östkusten under 1700 var några vi känner som: "green-heart", "gooseberry", "barleycorn" och "dutch blue".

På västkusten så importerade spanjorerna och ryssarna pärlor från Kina. Den mest viktiga i detta fallet var den ljusblå s.k. "padre".

Vid 1800 så kom nya typer av pärlor. Böhmen hade blivit en makt att räkna med och Venedig producerade alltmer intrikata och rikt dekorerade s.k. "lamp-wound beads".

Blå pärlor var speciellt önskvärda på prärien, möjligtvis för att den färgen var svår att framställa via de färgkällor de hade.

"Cornaline d´aleppo" eller "white-heart" från Venedig, och den hexagonala blå från Böhmen var populära från 1830-1900. Den senare kallades "cut bead" och är idag känd under det felaktiga namnet "russian blue".

Runt 1840 kom de s.k. "seed-beads", vanligtvis med en diameter på 2 mm eller mindre, i stora kvantiteter. De hade funnits i mindre skala tidigare, men nu hade en standardisering av tillverkningstekniken resulterat i pärlor med lika storlek, färg och form.

Tillverkningsprocessen
De flesta trade-beads är gjorda av glas. Tillverkningsprocessen delades in i två huvudmetoder:

Dragna tekniken (Drawn method)
Med hjälp av ett ihåligt rör, tog glasblåsaren upp en samling smält glas med vilken han blåste nog med luft i för att skapa en päronformad bubbla.
En medarbetare, s.k. springare, satte då fast en stav med därtillhörande platta i andra änden av glaset. Blåsaren gav i sin tur sitt rör till ytterligare en springare, och såg sedan på när dessa två sprang i motsatt riktning för att dra ut glaset. Bubblan i glaset blev då automatiskt avlång i takt med att glaset blev utdraget.
Glasröret lades sedan ner för avkylning och kunde sedan delas upp i lämpliga arbetsbara längder.
Se bild »

Vridna tekniken (Wound method)
Denna metod fungerade precis som den dragna förutom att man inte blåste luft i glaset. Resultatet var en solid glasstång som också den delades upp i arbetsbara längder.
Änden av en sådan längd värmdes sedan upp och fästes på en koppar eller järnstång.
Detta redskap vreds sedan runt så att glaset viktes runt stången. När en cirkel var sluten så klipptes överflödigt glas bort och kanterna värmdes så att de flöt ihop. När fem eller flera sådana cirklar fullbordats så lades redskapet åt sidan för att kylas.
Se bild »

Dessa metoder kunde utökas ytterligare genom att glaset blandades med olika färger och att springarna tvinnade vid utdragningen.

För att få pärlorna rundade eller ovala, så placerades de i en het "tumlare" tillsammans med en blandning av aska och lera som automatiskt packades i hålen och förhindrade att pärlorna säckade ihop i värmen.

Ett lätt sätt att se vilken metod som är använd, är att små bubblor blir synliga antingen längs med eller tvärs över pärlans yta.
Se bild »

Intressant historisk fakta?
· 1200-1300; Pärltillverkning startar i Venedig, Italien.

· 1296; Röda, vita och gröna seedbeads används i Venetianskt broderi.

· 1400-1500; Mosaikglas-processen återuppfunnen i Venedig, Italien.

· 1492; Columbus når Bahamas med gröna och gula pärlhalsband i lasten.

· 1500-1700; Glaspärleindustrin utvecklas i Franconia, Tyskland.

· 1530; Glasbruk uppfördes i Nederländerna.

· 1548; Glasbruk uppfördes i Böhmen.

· 1600-1700; Glaspärletillverkning startar i Böhmen och Moravia.

· 1644; Glaspärletillverkning startar i Canton, Kina.

· 1700; Böhmen förser hela Europa med glaspärlor.

· 1764; 1,040,000 kg pärlor tillverkas i Venedig, Italien.

· 1817; Perfekta, runda glaspärlor skapas i Venedig, Italien.

· 1880; 2,800,000 kg pärlor tillverkas i Venedig, Italien.

· 1960; Glaspärletillverkningen upplever renässans och återupplivas i Europa och U.S.A.

Galleri
Här följer att antal bilder på trade-beads ackompanjerat med information. Där det är tillbörligt så skriver jag ut: "Fur Trade Related", vilket betyder att jag har funnit dokumentation på att de var tillgängliga före 1840.

Självklart så råder det inget tvivel på att många av de i galleriet var åtkomliga före denna period, men i min blygsamma undersökning så har jag bara inte funnit någon nedskriven dokumentation på detta. Det är svårt att tyda storlek och inte minst färgskala, då många av benämningarna idag är moderna. Följande mening lämnar ganska mycket åt fantasin: ".. blue beads of a course variety", medan denna är mer svårtydd: " .. a bunch of miscellanious beads".

Klicka på bild för att se motsvarande i sin helhet. Öppnas i nytt fönster.

Innan du börjar titta på bilderna så vill jag skänka ett varningens ord; pärlor är starkt beroendeframkallande!





- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Referenser:

Böcker
· Book of Buckskinning. - Scurlock Publishing.
· Tradebead Sketchbook. - Byrd, James.
· A Handbook on Beads. - Van der Sleen, W.G.R.
· The History of Beads. - Dubin, Lois Sherr.
· Beads and the Discovery of the New World. - Francis, Peter.
· Beads of the World. - Francis, Peter.

Webbsidor
· Scandinavian Mountain Men - http://www.scandinavianmountainmen.se/

Bild
· Diverse trade-beads. Författarens samling.

Illustrationer i exempel
· Författaren.

Bilder i galleri
· Diverse trade-beads. Författarens samling.
© Copyright 2006-2016 | 1597908 pageviews since start 2006 | Sign in